Första kvartalet av räkenskapsåret är ganska simpel. Skate 3, Tiger Woods PGA Tour 11, Need For Speed World och 2010 FIFA World Cup South Africa är spelen som vi kommer att få se.

Andra kvartalet är lite mer packad med 2010-års upplaga NHL, FIFA och Madden NFL. Utöver dessa spela ska även FIFA Online och Medal of Honor lanseras. Det är dock inte allt – ett nytt MySims och Monopoly samt det hett efterlängtade APB.

Tredje kvartalet kommer att bjuda på ett nytt Need For Speed, två nya EA Active-spel och inte minst The Sims 3 för konsoler. Även Crysis 2 kommer att nå marknaden under det tredjekvartalet av räkenskapsåret vilket borde betyda någon gång runt årsskiftet.

Det fjärde kvartalet är där det roliga börjar och här finns några riktigt stora namn. Epics efterlängtade nya skjutare kommer att lanseras och väldigt mycket tyder på att det är spelet vid namnet People Can Fly som mer eller mindre bekräftades av Electronic Arts för flera år sedan. Även ett nytt Dragon Age samt Need For Speed står med på listan vilket borde betyda att vi kommer att få se Dragon Age 2 och Need For Speed: Shift 2 under början av nästa år. Det tar dock inte slut där – Även ett nytt The Sims samt Spore ska lanseras under det fjärde kvartalet.

Sist men absolut inte minst bekräftades även ett helt nytt Mass Effect, inte Mass Effect 3. Detta är dock längre bort än Electronic Arts räkenskapsår 2011. Det väcks två stora frågor dock – är det verkligen ett helt nytt Mass Effect och kommer vi att få se spelet innan Mass Effect 3? Den som lever får se…

Vad är jag besviken på då? Jo. I Heavy Rain styr man fyra olika karaktärer varav alla är knutna till samma huvudstory. En utav karaktärerna är en FBI-agent vid namnet Norman Jayden. Denna karaktär har väldigt futuristiska prylar och det stör jag mig på oerhört mycket. Det tar spelaren ut ur själva handlingen en aning då själva spelandet inte är särskilt roligt med dessa prylar.

Däremot – privatdetektiven Scott Schelby är en väldigt intressant karaktär utan futuristiska prylar. Spelandet med herr Schelby är väldigt roligt och varje sekund är spännande. Jag hoppas att det bara är FBI-agenten som har tillgången till de futuristiska prylarna och att de andra tre håller sig till dagens teknik.

Heavy Rain är, när det är som bäst, ett fantastiskt spel. Kontrollen är väldigt, väldigt bra och handlingen känns på förhand väldigt bra. Vi får se i slutet av denna månad hur bra detta blir. Just nu känns det som att det kan sluta precis hur som helst. Jag håller tummarna dock, jag håller tummarna väldigt hårt!

Var det någonting du tyckte var lite tveksamt i Mass Effect? Då har det med stor sannenlighet tagits bort eller byggts om helt i uppföljaren. De långa hisstiderna är borta, de smått trasiga texturerna likaså och framförallt alla småfel som precis som hade konsekvenser. I Mass Effect 2 är det som väl finns där väldigt, väldigt välgjort och det sätter ett leende på alla Mass Effect-fans munnar.

BioWare har dock inte bara lagat spelet på den tekniska fronten utan även handlingen har pumpats upp rejält. Jag kommer inte skriva mer om handlingen än att det finns väldigt mycket godis här för fans som spelat föregångaren och läst böckerna. Med det sagt – nya fans kan känna sig lite vilse i universum. Jag stötte under spelets gång på referenser från ettan som fick mig att fnittra och just den biten har bidragit väldigt mycket till att jag älskar det här spelet så mycket som jag gör.

Med tanke på att spelets stridssystem designats om från grunden fanns en viss oro för att det inte skulle kännas som en direkt uppföljare. Många speltimmar gick åt taktiktänkande och inte minst att  hålla aggressiviten uppe mot dina fiender i föregångaren. Jag gillade just den delen i föregångaren och det glädjer mig extremt mycket att samma känsla faktiskt är kvar i Mass Effect 2.

Istället för att huka bakom en vägg och vänta på att du ska kunna hela dig kommer du att spendera den tiden med att välja rätt typ av ammunition. Vissa typer av ammunition är mer effektiva mot vissa typer av fiender och när spelets svårighetsgrad dras upp har detta oerhört stor betydelse i striderna. Det känns på något sätt synd att man inte behöver bry sig om den här funktionen på de lägre svårighetsgraderna.

Någonting som är extremt viktigt i tvåan är ditt skepp – The Normandy. Du har möjligheten att forska fram uppgraderingar till skeppet som faktiskt har betydelse. Du kan även forska fram uppgraderingar till vapen och rustning. En mycket välkomnad funktion som i mångas ögon kommer att ses som en utav de svaga punkterna i spelet. Anledningen är simpel – du måste scanna efter resurser på okända planeter. Detta görs genom att du manuellt scannar planeten med en radar som visar vart resurser finns. Absolut ingenting som drar ner på spelet enligt mig, men jag har full förståelse för personer som är missnöjda med detta.

Att scanna kan även resultera i nya uppdrag som kan ta allt från fem minuter till upp till en halvtimme. Det är dock oerhört imponerande att du alltid landar i nya miljöer och som spelare måste du anpassa dig efter just den miljön för att ta dig framåt. Dessa sidouppdrag integreras snyggt till spelets huvudhandling. De handlar med stor sannenlighet om spelets fiender eller de olika raserna.

Mass Effect 2 är inte ett perfekt spel men de problem som finns här fanns i uppföljaren också och då såg väldigt många av oss bort ifrån dem. Det finns en del mindre buggar, väldigt få gånger luras ljudet lite och laddningstiderna är nära gränsfall om man nu inte har installerat spelet på hårddisken. Men samtidigt är texturproblemen borta, grafiken är jämn och riktigt skarp, det är fantastisk musik, väldigt spännande karaktärer och framförallt känns spelsystemet klockrent!

Spelmekaniken fungerar utmärkt och handlingen är väldigt, väldigt bra. Spelet sätter än en gång något slags spår i spelvärlden genom att göra mig sur när jag inte har möjligheten att bestämma över vad min karaktär ska säga. Det antyder evolution, det antyder en frihet som alla spel borde ha och bara det förtjänar enligt mig extremt mycket mer än ett betyg. Mass Effect 2 är redan nu en väldigt het kandidat till 2010-års bästa spel.

Mass Effect 2 – 5/5

Plus - Fantastiska karaktärer, otroligt skarpt röstskådespeleri, superb stridssystem, en spännande fortsättning, väldigt bra musik och superfin grafik.
Minus - Några få grafik- och ljudbuggar

En sak som står helt säker just nu är att du som älskar Zelda lika mycket som jag, och har redan strikt bestämt dig att inhandla nästa spel till Wii, och INTE äger en Wii MotionPlus, borde passa på snart! Därför det står nu klart att det nya Zelda spelet till Wii kommer vara helt Wii MotionPlus exklusivt. Du måste alltså använda dig av den tekniken för att spela spelet. Hiss eller diss? Jag säger hiss. Wii MotionPlus är faktiskt fantastiskt. Det fungerar utmärkt, och att Nintendo vill använda sig utav det, är ett tecken på att spelet kommer bli ultimatiskt underbart. Producent Eiji Aonuma, förklarade varför de vill använda sig av Wii MotionPlus;

”After actually making it compatible, It just feels so natural. Link’s sword and the controller that you’re holding become one. Players will use Motion Plus to freely swing Link’s sword, and it’s been hinted that the way in which you fight enemies will be integral to some of the game’s puzzles”.

Precis, din kontroll och Link’s svärd blir till ett. Är det inte underbart? Vem har inte velat ta rollen som hjälte i Hyrule?

En annan grej som verkligen är värd att ta upp, är hur de har tänkt framtill release av detta spel, kommer vi kunna se något utav det? Eiji Aonuma förklarar att de gör verkligen sitt bästa för tillfället att få med en liten snutt gamplay på årets nästa E3-mässa. Han förklarar även att spelet börjar faktiskt att ta form på riktigt, det ser mer och mer stabilt ut, och förhoppningsvis kommer det att visas upp på E3!

Detta ser då bra ut. Men tills vidare, det ända som vi kan bjuda på är denna snygga, men fortfarande ända bild!

I denna fartfyllda video ser vi två ”soldater” som bekämpar ett stort monster som hittade sin väg upp från under isen, som vanligtvis i Lost Planet. Till undsättning kommer då de två coolaste snubbarna i spelvärlden ur en farkost för att sedan hjälpa till att förinta monstret. Efter slaget, står de två männen där med sina inte alls lika coola fake-lancers över axeln och ser som vanligt coola ut.

Hur kunde då detta gå till? Det var mycket spekulationer kring detta, naturligtvis! En del påstod att videon var fake, med hjälp av modeller som stulits av Epic Games, eller bara läckt ut på något vis. Anyway, så har nu Cliffy B, designer på Epic Games talat ut om detta spektakel. Detta hade han han att säga om denna underliga blandning av karaktärer och spel;

”They contacted us about the cameo and we said ”heck yeah”. We’re mutual fans of each other’s work and crossovers are darned cool so we sent over the Marcus and Dom models for implementation.”

Det var alltså helt uppgjort, inget blev stulet eller liknande. Själv blev jag helt paff när jag såg detta, men jag visste även att det låg något vettigt bakom det. Kanske får vi se några coola monster eller andra modeller från Lost Planet spel i det nästa Gears of War spelet? Det vore verkligen något, för jag måste säga om det är något spel som har lyckats med att ha coola mosnter så är Lost Planet bland de högst upp på listan.

För er som inte sett denna verkligen super-tuffa trailer, klicka in på IGN’s youtube-klipp här!

Året är 1938 och du som spelare tar kontroll över Will som tillsammans med sin kompanjon Ava sugs in i bermudatriangeln. En bra grund, minst sagt. Vad mer då? Jo, ett jetpack som introduceras lite mer än en timme in i spelet.

Dark Voids två starka sidor är utan någon som helst tvekan karaktärdesignen och musiken. Dem aningen orealistiskt stora ögonen på karaktärerna är charmiga och vissa ansiktsuttryck ser väldigt, väldigt bra ut. Musiken sköts av en hel orkester som gång på gång spelar samma grund fast i olika versioner.  Det är i stortsätt dessa två punkter som är bra i Dark Void, allt annat känns på ett eller flera sätt fel.

Spelet börjar bra men tappar spänningen ganska snart du stöter på fienderna i spelet. Jag vet inte om det är det att de dels ser ut som Geth från Mass Effect-serien eller det faktum att utvecklarna gör en katastrofal introduktion för dem. De ploppar helt enkelt upp och du ska döda dem, mer sägs icke och det stör mig något enormt. Det bildas ingen nyfikenhet runt vad dessa robotar egentligen är och det är väldigt synd.

Dessa Geth-liknande fiender kallas The Watchers och befolkningen ser de som gudar. De tål mycket och i vissa lägen krävs det att du som spelare verkligen siktar mot huvudet och dödar de snabbt, annars blir du omringad och snart därefter dödad. Skjutandet känns bra och det känns verkligen som att du gör skada på fienderna. Med detta sagt – faktum att du gör mer skada med ett slag än med ett helt magasin är både frustrerande och jobbigt. Resultatet av det här blir ganska snart att du istället för att skjuta satsar på att springa mot dina fiender och bara slår dem.

Lyckligtvis finns det ett par karaktärer i spelet som hjälper handlingen oerhört mycket. Kemin mellan Will och Ava utvecklas under spelets gång och jag personligen fann den delen av spelet mycket mer intressant än själva huvudhandlingen – detta är självklart på grund av röstskådespeleriet. Det är ingen mindre än Nolan North (Nathan Drake, Uncharted) som gör rösten till kära William Grey och det är både spelets starka och även svaga sida. Han gör ett fantastiskt jobb, däremot är det Nolan Norths vanliga röst som vi lärde känna i Uncharted och Uncharted 2 och det känns konstigt då det i vissa lägen påminner om Nathan Drake alldeles för mycket.

Ganska snart efter att äventyret påbörjats stöter Will på Nicola Tesla som minst sagt är en budgetversion av Leonardo Da Vinci från Assassin’s Creed II, med andra ord killen som ger dig massa coola saker gång på gång. Tyvärr är inte herr Tesla en intressant karaktär och även röstskådespeleriet känns tveksamt.

Dark Void är ett bra spel men verkligen inte mer. Spelvärlden är inte intressant nog och designen är i vissa lägen otroligt frustrerande. Dels för att det inte riktigt känns som att du har kontroll över honom och för att designen då och då helt enkelt inte är redo för dina visioner om hur spelet ska spelas. Spelet känns – i brist på bättre ord – ofärdigt. Lyckligtvis finns det ett par karaktärer här som är intressanta och även ett soundtrack om är snudd på fantastiskt!

Dark Void – 2/5

Plus - Charmig karaktärdesign, fantastisk musik, bitvis bra skjutande
Minus - Otroligt tråkig grafik, tråkiga miljöer, ingen vidare handling

Som vanligt pratar vi om nyheter och veckans recension gör debut i programmet! Kom ihåg att Underbar spelvärld söker en tredje medlem till podcasten – känner du att du skulle kunna tillföra någonting så skicka ett mail till podcast@underbarspelvarld.se. Adressen kan ni även använda till att skicka in frågor till programmet.

Ladda ner programmet!

”You can definitely expect a demo to hit Live before the game is out but I can’t say when that will be… yet. The Crackdown demo was fantastic and we want to carry on in that form.”

Crackdown var ett nytt spel i en ny form. Att spela som en supercool hjälte som med hjälp av superkrafter, ”orbs”, enorm styrka, var något som spelvärlden gillade. Med elegant grafik, kryddade även Crackdown till spelet lite extra ”halvt-cartoon-aktigt” gameplay. För att avsluta denna nyhet, får ni lite bilder som smakprov;

”These games they call PlayStation are poison. Some games teach you to kill. They once put my face on a game. ‘You’ve got to find Chavez to kill him”

Visst, många spel innehåller mycket våld och andra obehagligheter. Men det är ju faktiskt just därför varje spel har en viss åldersgräns, barn under åldersgränsen bör inte spela spelet, sen om alla återsäljare samt köpare inte håller sig till den gränsen är en helt annan sak. Dock har det faktiskt genom tiden hänt att människor blivit påverkade av spel såsom Counter-Strike och liknande. Men för att detta ska kunna inträffa tror jag att det krävs mycket mer hur man är som person och i huvudet, och jag tycker personligen därför att man inte kan skylla på just spelen. En annan grej med det Chavez sa, ”En gång var mitt ansikte med i spelet, och uppdraget var att hitta mig och döda mig”. Detta kan naturligtvis vara väldigt förolämpande, men har jag fel när jag tror att innan man väljer att skapa något i den stilen, så bör man ansöka om rätt eller liknande? Såklart kan det finnas de som skapar enkla flashspel eller liknande hemma och använder sig av kända ansikten i fel sammanhang, men även det är ju en helt annan ska än de stora spelen.

Förutom att Chavez påstår att spel påverkar en psykiskt, så påstår han även detta;

”Games promote the need for cigarettes, drugs and alcohol so they can sell them. That’s capitalism – the road to hell.”

Personligen tycker jag själv att det börjar gå lite långt med dessa anklagelser, jag menar, hur ofta händer det att man spelar ett spel där de röker eller dricker och sedan helt plötsligt tänker man ”Nu måste jag ta en öl/cigarett” eller ”Nu måste jag börja röka/dricka alkohol”. Nej du, detta har jag aldrig hört talas om. Men om man ser det från Chavez’s perspektiv, jag kan förstå honom till en viss del att det kan se dåligt ut ifall ett barn ser detta hela tiden när de spelar, men återigen, det är just därför det finns åldergränser! För är man gammal nog tror jag också att man tar det som en vuxen, dessutom är man myndig nog tar man väll sina egna val när det gäller sånt? Så Ifall man bara följer dessa gränser, tar vara på dessa gränser som både förälder och barn, så kommer nog allt gå bra. Tro mig!